Barnarbetet breder ut sig: ett symptom på ett sjukt system

Enligt en ny rapport från UNICEF utför 160 miljoner barn – vart tionde barn världen över – arbete som kan anses vara mentalt, fysiskt, socialt och moraliskt skadligt.

[Source]

Detta inkluderar verkligt farliga arbeten som gruvarbete under vatten, tunga lyft, hantering av farligt fabriksmaskineri, liksom användning av giftiga kemikalier i jordbruk. Alla dessa uppgifter utförs av barn som kan vara så unga som fem år gamla.

79 miljoner av dessa barn utför regelbundet arbete som riskerar att sätta deras fysiska samt mentala hälsa eller till och med deras liv i fara. UNICEF konstaterar även att miljontals barn fortfarande utför slavarbete!

Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO) dör 22 000 barn varje år på sina arbetsplatser. Detta är i genomsnitt 60 barn varje dag.

Mellan 2016 och 2020 – för första gången på 20 år – ökade antalet barnarbetare världen över. Under den globala kapitalismens period av förfall, är det samhällets svagaste och mest utsatta lager som tvingas axla bördan.

Fattiga barn drabbas mest

Enligt ILO:s beräkningar ökar barnarbetet med minst 0,7 procentenheter för varje procentenhet som fattigdomen ökar. Majoriteten av barnarbetet sker i de fattigaste länderna.

I låginkomstländer arbetar mer än en fjärdedel av alla barn. I Subsahariska Afrika – där mer än 40 procent av befolkningen fortfarande lever i extrem fattigdom – hittar vi majoriteten av fallen, med 87 miljoner arbetande barn. Denna svåra situation blir allt värre i de fattiga landsbygdsområden där 70 procent av de arbetande barnen bor.

UNICEF-rapporten täcker bara perioden fram till början av 2020, men det är ingen hemlighet att pandemin drabbade de fattiga hårdast. Bara under 2020 har ytterligare 142 miljoner barn drivits under fattigdomsgränsen.

Ökad fattigdom, nedstängning av skolor och osäker tillgång till mat kommer tvinga ytterligare miljontals barn till arbete under de kommande åren. UNICEF beräknar att vi kommer att se en ökning på 40 miljoner barnarbetare till slutet av 2022.

I till exempel São Paulo, har barnarbetet ökat med 26 procent mellan maj och juli 2020. Antalet barn under 15 som arbetar i diamantgruvor ökade med 50 procent i Centralafrikanska republiken.

I Ecuador har barnarbetet ökat med en tredjedel sedan början av pandemin. En undersökning visade att antalet barn som arbetade inom kakaoindustrin i Elfenbenskusten ökade med mer än en fjärdedel.

Utan rätts- eller arbetsskydd kan dessa barn tvingas arbeta upp till 16 timmar om dagen, sju dagar i veckan. Vissa utsätts regelbundet för fysiskt våld eller sexuella övergrepp. Vissa säljs som slavar för att betala av föräldrarnas skulder. Till och med de som lyckas fly från de mest brutala omständigheterna lider av psykisk ohälsa resten av sina liv.

Barnarbete försämrar även dessa barns möjligheter att få en anständig utbildning, något som förvärrar deras redan svåra situation. Barnarbetare döms till en framtid av extrem fattigdom och misär, som i sin tur banar vägen för ytterligare exploatering.

Imperialismen bär skulden

Det vi ser i dag är inte bara en tragedi, utan också ett förfärligt brott mot världens mest utsatta barn. Imperialismen är skyldig till detta brott, alltså borgarklassen i de imperialistiska länderna.

Till att börja med är 10 procent av allt barnarbete direkt kopplat till de industrier som tillverkar varor, som sedan exporteras till rikare länder genom imperialistiska monopol. Men detta är bara ena sidan av myntet.

75 procent av alla arbetande barn är verksamma antingen inom familjeföretag eller lantbruk. I en överväldigande majoritet av dessa fall, har barnen och deras familj väldigt få valmöjligheter. Som en konsekvens av deras extrema fattigdom måste varje medlem i hushållet arbeta för att överleva – annars svälter hela familjen.

De senaste åren har antalet familjer som hamnat i extrem fattigdom ökat. Befolkningen i de subsahariska länderna har till exempel kunnat se sin BNP per capita minska med 20 procent sedan 2014.

Dessa länder ligger under stor press från världsmarknaden med kraftigt subventionerade imperialistiska multinationella företag och monopol som plundrar resurser, dominerar inom viktiga industrier och lämnar ett spår av förstörelse och misär i deras spår.

Till exempel i Indiska Oceanen har forskare varnat för att fiskpopulationen kan komma att ha minskat drastiskt redan 2024 om inte det industriella fisket avtar. Men den europeiska fiskeindustrin blockerar gång på gång avtal för att minska fångsten.

För de kustliga samhällen som är beroende av småskaligt fiske, innebär detta en total undergång. Små fiskebåtar måste numera färdas hundratals kilometer på djupt hav för en mindre fångst, som de sedan säljer för ett lägre pris.

Och den utsugande borgarklassen i länder som Indien, förvärrar bara processen genom att begränsa de små lokala verksamheternas fiskevatten medan de gör det enklare för multinationella företag att utnyttja sina egna vatten. Reaktionära ledare som Modi bugar sig alltså inför utländskt kapital på bekostnad av de fattiga i sitt eget land.

Inom jordbruket, sätts regelbundet exploaterande marknadspriser på familjegårdar som har väldigt lite makt (om någon alls) att förhandla. Imperialistiska företag bär också ansvaret för den överväldigande majoriteten av miljöförstörelsen i dessa länder.

Resultatet är ödeläggandet av uppodlat land, mer frekvent extremväder, plundring av fiskenäringen samt nya sjukdomar som sprids till boskap. Alla dessa faktorer leder till mer osäker tillgång till livsmedel och ökad fattigdom.

Klimatförändringar är i allmänhet symptom på kapitalismens okontrollerade och giriga produktion. Men de slår också hårdast mot fattiga länder, vilket skapar förhållanden där barn tvingas arbeta. En studie fann att under det senaste årtiondet, har den genomsnittliga temperaturen i västafrikanska länder ökat med en grad, vilket gjort att skördarna minskat med upp till 20 procent.

Marknadens "osynliga hand" löper amok på hela klimatet och alla samhällen. Den sliter isär de traditionella sätten att leva och producera mat på, och tvingar människor till en desperat kamp för sin överlevnad.

Allt detta kombineras med de fattiga ländernas behov av att betala av på massiva skulder till organisationer som Världsbanken och IMF. Dessa faktorer håller kvar länderna i underutveckling, med ett nettoutflöde av rikedomar från de fattigaste länderna till de rikaste.

Som en konsekvens av detta, blir det allt mer nödvändigt för hela familjer, inklusive barnen, att arbeta för sin överlevnads skull.

Även de som har "tur" nog att ha mat på bordet, lämnar i allt större utsträckning sina utbildningar för att jobba i sina familjers företag. Detta system kan inte erbjuda dem någon ljusare framtid.

Socialism eller barbari

UNICEF-rapporten lyfter också hur den "orättvisa" konkurrensen är en av de största orsakerna till fattigdom, vilket i sin tur resulterar i barnarbete.

Man beräknar även att välgörenhet från rika imperialistländer inte bara skulle kunna stoppa den skenande ökningen av barnarbete, utan också minska antalet barn som arbetar med 15 miljoner till nästa årsskifte.

Men det är just genom så kallad "välgörenhet" som fattiga länder utpressas till att betala miljarder i skuld till imperialistiska länder. Som blodiglar suger dessa länder upp rikedomar från de fattigaste delarna av världen genom skuldavbetalningar – med ränta – samtidigt som man exploaterar naturresurserna, vilket är det som dömt länderna till fattigdom från första början.

Någon verklig hjälp kommer inte komma från de imperialistiska länderna, då det är just deras system som dömer majoriteten av världen till en eländig framtid.

Sanningen är att det finns mer än nog med rikedomar för att kunna ge en anständig barndom till varenda en av världens 1,6 miljarder barn. Men dessa rikedomar hittar vi i bankvalv, finansiella institutioner och i händerna på några enstaka kapitalister.

Kapitalisterna lägger hellre "sina" rikedomar på reklamjippon som rymdresor i stället för att sätta stopp för fattigdom och misär.

Inga barn ska behöva jobba för att försörja sin familj. Det enda hoppet för ett anständigt liv för unga i dag är den internationella arbetarklassens kamp för det revolutionära störtandet av kapitalismen och omorganiseringen av samhället på socialistisk grundval.

Endast då kommer vi demokratiskt att kunna omfördela världens rikedomar enligt en rationell ekonomisk plan.

På detta sätt kommer vi kunna erbjuda alla möjligheten att utvecklas och frodas som människor.

Original: Rising child labour: a symptom of capitalist sickness